Melissa horn, En gåva till svensk musik!
Vad ska jag skriva för att du ska bli berörd hur högt ska jag skrika varje gång jag vill bli hörd du vill att jag ska falla mot något som du har gjort till ditt men ska jag falla då ska det finnas tid att falla fritt
Jag grät och vi kysstes fast jag borde ha bett dig att gå och jag ska aldrig mer säga sanningen till nån som saknar förmåga att förståGråt ut kära du det är lika bra och ”tyck synd om mig nu” det var det sista du sa spar plats åt nån annan och låt det vara tomt för när man ser att det blöder det är först då det gör ontJag kanske stannar här och skriver fast jag längtar bort och du vill att jag ska lämna men vi säger aldrig nåt du försöker ställa mig mot väggen men jag står aldrig still för jag tror att livet just har börjat och det blir vad jag gör det tillVi tar en paus och lämnar rummet och nu släpper du min hand på varsin sida av vägen som en främling för varann Jag vet precis vad du känner fast du aldrig sagt ett ord du har viljan att bli större här är du redan storJag har inte sagt till nån att du blev kvar här igår fast det är svårt att hålla tyst när alla frågar hur det gårJag vet vem jag är när jag är hos digDu flyger högre än oss andra man får se upp varenda gång först när du tar dig ner på jorden först då kan jag va din vänSen en tid tillbaka har jag varit trött Försökt att vara allt på samma gång Så mycket man kan göra och borde och vill Mitt i allt så ska man räcka till Sen en tid tillbaka har jag varit tom Och försökt att hitta spår som leder rätt Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan Och mitt i allt så ska man vara sann Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler Och samlat damm på min gitarr För allting jag skriver blir ändå för kort Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort Sen en tid tillbaka har jag varit tyst Och försökt att känna efter hur det känns Ja man gör som alla andra och försöker att bli van Men jag har tröttnat på att vara likadan Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag Och försökt att vara nån till lags Ja man kämpar för en plats som passar både här och där Och snart har man glömt vem man är
Kommentarer
Trackback
