writeitoout

Biter mig själv i läppen för att hindra tårarna för att falla med regnet, Omfamnad av mörkret som en vilsen själ. Som att smärta och glädje förenas i ett, När du flätar ihop våra händer. Tar mig in i din famn, Som om vi vore ett. Den kvällen bestämde jag mig för att du aldrig skulle få hamna bland den bunten jag lämnat bakom. Det är För sorgligt. För du är så mycket mer. Så mycket mer.

Jag såg att det var fel på hans ögon den natten.. Var det bara jag som kände att din famn inte var lika varm? Mina ord räckte längre inte till. Bara din blick fick mig i delar. Var det jag som längre inte räckte till? Klandra sig själv då Ångern tar över, För alla gånger man gjorde fel. Alla gånger jag sa att du bränt din broar. När jag egentligen skulle sagt Tyst, Bara håll om mig. Men det regnade den natten, Som om någon bad om en förändring..