.
- Här satt en flicka en gång, som skakade så mycket så att hon trodde hon skulle dö, typ så. Så kär var hon. Tänk vad små bänkar och platser kan få en att minnas.
Du brände dina broar när du sa det där, som fick mig att förstå vem du egentligen är. Jag vet att du bär en mask som du tror ingen ser,
men när du försöker le så ser vi den bara mer.
Du har sårat mig mera än du tycks förstå.
Men ett öga för ett öga jag de heter väl så.
Du får stå kvar, för jag går nu, ja jag går nu.
Och jag är så mycket starkare än du, de har jag lärt mig
nu.
men när du försöker le så ser vi den bara mer.
Du har sårat mig mera än du tycks förstå.
Men ett öga för ett öga jag de heter väl så.
Du får stå kvar, för jag går nu, ja jag går nu.
Och jag är så mycket starkare än du, de har jag lärt mig
nu.
Kommentarer
Trackback
