Come Over Tonight
Hey you! Får tacka för gårkvällen alla mina finfina vänner, Ikväll kör vi igen om jag piggnar till någon gång!
Nu ska jag lägga mig i ett varmt bad och fixa till mig lite, Ni får ha det bra, puss!
Jag har suttit i allt för många timmar nu och stirrat in i väggen. Det har inte hänt någonting. För man kan inte ändra på det man gjort, även fast man ångrar det tretusen gånger. Jag stänger av ibland, precis som vilken människa som helst. Och hamnar i koma (som jag kallar det). Då allting bara stänger av och man ser svart. Då jag gjort misstag som jag nästan skulle kunna hugga av min arm för att få ogjort, men det går inte. Och klumpen jag haft i min mage nu, den som värker och gör ont. Och när allting bara är svart och man önskar att man bara kunde sluta andas. Den har jag känt förut. För jag har legat så här allt för många gånger nu för att vända ryggen åt världen och lägga allting åt sidan. För alla planer, dem sprack och allting vi drömde om. Fast inte riktigt. Jag är inte tjejen vars kille lämnade henne som bara la av och dog. Jag har känt såhär förut. Och jag har sagt samma sak allt för många gånger nu för att bara sluta andas. Jag sa såhär om han och han och han. Och jag trodde att jag skulle dö, typ så. Fast det gjorde jag inte. För då blev jag kär i han, på riktigt som jag då trodde och efter vi gått sönder och efter vi blev ett jag och efter vi hamnade i ett nät som trasslade ihop sig allt för många gånger så träffade jag någon ny. Han pussade mig lika fint på pannan, inte från början, tyckte jag då. Men sedan när allting sprack igen så började samma gamla visa igen. Varför ska jag lämna allting när jag sagt och känt det så många gånger förut. Jag är bara en 15 årig tjej, som tror att hela världen går sönder för att jag gjort allt för många misstag. Som har en sån stark charisma som jag utnyttjar så fel. Jag tror inte att allting händer av en anledning, för jag valde det här. Jag valde att sitta med någon annan som pussade mig på pannan och sa att jag var söt i mitt lockiga hår. På något sätt valde jag fel för att sätta stopp på allting, för att jag visste att det kanske var min ända utväg, att det inte finns någon chans i världen att du skulle förlåta mig för det här. Jag kommer nog att titta tillbaka åt det här sen, och skratta åt det. Som jag gjort så många gånger förut. Men jag ger fan i att vara i koma något mer, jag är för ung för att tro att världen gått sönder för du lämnat mig. Jag kommer att skriva minst hundra texter igen, om hur ont kärlek gör och hur jag samlar bitarna under sängen från min brustna hjärta (fast jag lever och det gör ont). Och då kommer texterna handla om någon annan pojke. Vars ögon var så speciella, som log åt mina dumheter och pussade mig på pannan. Och inte om dig. Så jag är vaken nu. Jag kan andas och jag är starkare än någonsin.
Kommentarer
Postat av: lizette
jojag menar det! hihi
Trackback
