writeitoout

Känner bara att jag ska skriva av mig en sista gång. Kommer säkert ta bort det här inlägget. Känns bara rätt för stunden nu. Men att man äntligen vågat släppa taget, den känslan. Den är obeskrivlig. Jag är äntligen lycklig.Jag vet att du kommer läsa det här. Kanske inte idag. Inte om två. Inte på en vecka. Men när du tänker på mig.Kanske aldrig..Orkar inte grubblar längre. För jag vet att jag gjort fel. Jag har varit dum, riktig dum. Vissa stunder har jag bara velat försvinna. För alla gånger jag fått dig att gråta. Jag känner mig hemsk. Men att klandra sig själv för att något så fint bara försvunnit. Det gör ont. Och jag tänker inte klandra mig själv något mer. Trycka ner mig själv. Jag känner inte längre. Jag gråter inte.Jag saknar inte. Jag bara tänker tillbaka ibland. Jag älskar inte längre och den dära känslan har försvunnit. Jag ska leva livet fullt ut. Kärlek är för dom som har tur. Kärlek är för dom.