writeitoout

Ni vet när man ligger där, mitt i ingenting. Väntar på att han ska höra av sig. Väntar på bekräftelse.
Väntar på allt och ingenting. När man tänker tillbaka, då du låg där i hans famn. Han gjorde allt bra igen. Och hans leende gjorde min dag. Ligga där brevid han. Allt kändes så självklart. Bara våra andetag bröt tystnaden. Och att vakna och kolla in i hans ögon. Den känslan, vart tog den vägen?